. har väntat på den stora smällen i över20 år nu- men ger inte upp hoppet om den stora förändringen. tror inte att mänskligheten kommer till insikt och att det för eller senare bär iväg åt helvete.
nu är jag inte enbart negativ inställd till ett sådant scenario då jag ser det som att komma till verkligheten, men det blir säkert tufft, speciellt den första tiden.
självförsörjning en är för mig både ett politisk och kulturell ställningstagande, samtidig som det är ett bra sätt att förbereda sig, skaffa sig kundskap och oberoende.
vi håller på här i skogen med bildandet av gemenskap med olika motivering - survivalism står inte högst på agendan- fast för mig är det helt naturlig.
hurvida samhället bryter ihop eller inte är det ingen som vet eller kan ge garanti för- det är just därför jag förbereder mig. skulle samhället bestå är det ju lugnt och vi kan alla vara glada.
vad gäller ansvar så är just förberedelsen den form av ansvar jag kan ta för mig och min omgivning.
att ändra samhället inifrån tro jag inte på, är jag inte intresserad av heller - det ruller på med eller utan min påverkan. vad som är viktig för mig är skapandet av en alternativ- och det kan man ju se som ett bidrag det med
det är en hel del jobb med detta och ytterst stimulerande att hålla på med, långt ifrån att sitta och glo- och gömma sig i en bunker .tvärtom handlar det om att ta över ansvar för sig och sina närmaste, bygga upp en självständighet och oberoendehet från samhället.
det är många som kritiserar samhället, och jag kan hålla med om mycket där- men det är inte relevant för mig- samhället är inte min måttstock- det viktiga är vad man gör själv.
man kan inte äta kakan och ha den kvar
- jag kan tänka mig att vakna upp till en ny värld redan imorrn, utgår ifrån att det kan rasa ihop från en dag till annan- börscrash, infrastrukturell sammanbrott och så är vi igång- paniken sprider sig. då är det säkrast att vara en bit ifrån storstadsområden , och vara en bit in i skogen.
det är mycket tänkbar att det uppstår krig om dom sista recurcerna- speciellt eftersom vi skulle behöva 5-6 planeter till för att täcka behovet- så brist hit och dit- det har dom snackat om sen 70tal, det är också möjlig att det ekonomiska system vi har som mera är ett luftslott än något annat helt enkelt kollapsar.
hur och vad det än blir som slår ut industriländerna spelar i slutändan ingen roll- man kan inte förbereda sig för allt, en atomkrig är förmodligen inte ens värd att överleva, men det gäller göra det man kan ,varför inte en back upp plan, en nödfalls planering- ser det som det naturligaste i världen.
handlar en gång i månaden- det är enda gången jag lämnar skogen. köper lite mer än jag behöver och ökar på det vis förrådet. förut handlade jag min årsförbrukning och fick det levererad med lastbil- det var en skön känsla att stasha förrådet och så jordkällaren full.
sen lagrade jag utsäde, råg havre korn- grönsaksfrön.
klara mig nog ett tag i nuläge - enligt dom inbitna survivalisterna ska man inte avslöja sig, men jag är mindre paranoid och känner att jag är herre över min situation, även om det skulle hända något.
jag har även handverktyg så det räcker till nybyggarliv
är mindre rädd för överfall och liknande- jag har mina vänner rund mig och vi kan vara fler- we carry the fire and dont eat people (the road)
men det är vardagliga saker för mig, det kan ju vara så att jag inte får samåka nån månad eller två och då vill jag klara mig ändå- så jag har på sätt och vis redan integrerad denna survivalism i mitt liv, redan i nuläge.
sen är det inte det som är det viktigaste för mig utan den sociala aspekten, sammanhållet och samarbetet i grupp. har lärt mig en del under tiden av det rent praktiska- det fixar jag- men den sociala biten är mycket mer komplex(som vi människor är)- skrev därför bl.a. manifestet för att åskådliggöra min position och inställning. den går givetvis att utveckla och anpassa.
jag tror helt enkelt på samverkan, även om det är otroligt svårt och krävande ,men jag ser det som ett mänsklig kall, ett krav, ett ansvar, en plikt- vi är sociala varelser och det kommer vara så även i kris- och jag vill stärka detta drag i mig och min omgivning och försöka bevara något av det även i nödfall
är självförsörjning kanske mera en hobby, en vision- eller är den bara till som ett komplement .
kanske det handlar om gränsdragningar- hur långt kan,får man gå i det- vart slutar själv försörjningens verklighet i ett konsumtionssamhälle- jag vill gärna se själförsörjning som ett komplett alternativ levnadssätt (inte levnadsstil)- och då blir det hela mera komplex-- att det är möjligt visar största delen av jordens befolkning och alla generationer före oss- det är nödvändig för att bryta ett destruktiv utveckling
det handlar om en beredskap
jag medger att jag komplicerar till det hela genom att kombinera- självförsörjning med kollektivism samt survivalism- verkligheten är komplex och jag uppfattar denna kombination inte som gripen ur det tomma intet utan ser det mera som en pragmatisk tillvägegångs sätt-
samtidig finns det många svaga länkar i denna kedja- i själva verket verkar dom svaga allihop men jag skådar även en oanat styrka i denna kombination, - vilken jag försöker komma fram till- lite utopistisk , en del uppfattar det även som sekteristisk - det är inte lätt att peka ut en väg och visst finns det hinder på vägen, men jag tar gärna på mig uppgiften och friheten att vara med på att röja dom ur vågen.
självförsörjning handlar i mångt och mycket också om problemlösning så att avfärda det hela som omöjlig köper jag inte
pionierarna gjorde allt från början, nybyggarna, svedjefinnarna - det gäller givetvis att vara flera- kollektivism- ensam är svag- tillsammans är vi oövervindlig
även ensam orkar man mera än man tror, jag talar av egen erfarenhet- men ger man upp innan man försöker har man förlorat på förhand
massa floskler... vad med nödvändighet, uppfinningsrikedom, samarbete, jävla annama, kuk och balls, ta tjuren i hornen allt det där, överlevnadskampen- eller har vi degenererad till den grad at den enda möjliga existens är att vegetera och flyta med- i dont think so-
vi är levande ,fria människor som styr över våra liv- vi är utbildade, rika- vem annars om inte vi kan göra det- vem annars om inte vi ska gå före och bereda mark- det är du och det är jag, det är här och nu- det här livet är på riktig-
fan nu är det söndagsskola, halifuckinglulja- varför blir det alltid så- kom så mina små lam, väx upp- ta över- vi är dom friaste människorna i världen
vad jag menar med vi är dom friaste människorna i världen - är att vi svenska, skandinaviska medborgare har dom bästa förutsättningarna-utbildning, materiell standard och politisk stabilitet i världen-
manifestet är i första linje min personliga reflektion över situation och åtgärd samt beskrivning av mål- det är sant att jag ser det som nödvändigt med en reglerad, hierarkisk ansvarsfördelning för att effektivisera och upprätthålla en social struktur- just för hållbarhetens skull.
jag anser det är passande att dom naturliga auktoriteterna med sin kompetens vägleder - det handlar inte om förtryck utan om utbildning och stärkande av sammanhållet.
jag är inte den som inte kan cilla- men jag kan jobba också och organisera och ta ansvar, lära ut etc.- jag skiljer inte ens nödvändigviss på party och jobb, men jobben måste göras- det kommer inte flygande stekta kycklingar-
att alla som kommer till skogen inte är kapabel att samverka och arbeta är fel även om det kan gälla en del- men dom som stannar lär sig vad som gäller för att överleva, dom andra återvänder till civilisationens bekvämlighet- jag lovar ingen dans på roser för det är det inte, det är hård arbete .
jag tycker det är viktig att tala om verkligheten och inte måla upp en romantisk föreställning. vad gäller min roll så är jag mer än gärna benägen att dela med mig av ansvar till andra. ingen frihet utan ansvar- det är vad manifestet går ut på
att trivas i tagelskjorta ser jag som en positiv egenskap- man kan också använda uttrycket att gilla läget- man kan flumma till det och säga att det handlar också om ett medvetande görande att hämta vatten ur brunnen, hugga sin ved etc.- jämnförd med att passiv trycka på knappen. - vilket också har sitt pris och ska avlönas med förslavning åt mammon.
man kan inte äta kakan och ha den kvar- min favorit- våga lida- en annan.
det handlar om frihet och den får man inte den tar man - och det är jobb
jag säger inte att det var bättre för- tvärtom säger jag den bästa tiden ligger fram för oss- men detta är ett aktivt ställningstagande.
det är få som har den inställningen det är sant- vi föredrar en bekväm undergång framför en arbetsam framtid- nu vill jag inte lova guld och gröna skogar- men det vi investerar det får vi tillbaks-
jag gillar också bastu och rena kläder, och det går att fixa, jag gillar också att cilla och ha det bekväm och det har jag -lidandet förknippar jag snarare med att vistas i en homogen, norminativ, passiviserad, ohållbar civilisation som dessutom drivs av rädslor och tvångsmässig konsumtion- att inte våga sig ut i verkligheten ser jag inte som frihet eller välmående eller särskild bekväm
