hur en boll blir en bomb

det händer att mina tankar fastnar i kåken. det händer när jag minst anar det ,nästan automatisk. innan jag somnar eller vaknar mitt i natten.

jag kom att tänka på kriminalvårdens rastgårdar- som liknar hundburar. en timme per dygn får man gå där, rund rund. man kan jogga lätt också om man vill- det gjorde jag- men det är som att ligga i en evig kurva eftersom buren är så lite.

dom har faktisk satt upp vollybollnät och basketboll korg. jag fick rapport för att jag använde korgen som chinstång-det får man inte. man ska helst inte träna alls- en intagen skall inte bygga muskler då kroppen kan användas som vapen.

allt är en säkerhetsrisk.

jag tränade så mycket det gick- sprang min rond, använde stolar som träningsredskap, vi byggde hantlar av vattenfylda plastpåsar och kvastskaft. man fick inte det heller- men vi gjorde det ändå. en rapport mer eller mindre spelar ingen roll- vad ska dom göra? sätta oss på fängelse?

vi fik en boll ibland för att spela- men för eller senare åkte den över staketet, så klart. där fick den ligga och håna oss och den kom att ligga där länge, för nu var det innresäkerhetens specialtrupp  uppgift att hämta bollen och undersöka den. den kanske innehöll knark eller hade blivit en bomb.

jag vet att det låter som ett skämt men så är det att leva i en myndighet, som någon sorts försöksråtta i bur.hur långt går det att driva vansinnet? nästan hur långt som helst- blir trycket för hård medicineras man.
har man inte upplevd kriminalvårds logik är det svårt att tro att det är sant och det är faktisk svårt att beskriva också för det är så osannolik korkat att det låter som parodi.

att leva som fånge är en parodi-och lär man sig inte att se det humoristisk går man under.det är djävulens skämt- dom ända som tar den på allvar är plitarna (kriminal vårdana). dessa bödelns lakejer som hånar och trakasserar, gör livet surt så ut studerat och i minsta detalj att man häpnar och undrar - kan detta verkligen vara sant- händer detta på riktig,

det är ett katt och råttalek därinne- fast det finns bara råttor.

en boll är en bomb- en kropp ett vapen, en människa en råtta i bur.

tack svea rikes land

i över 20 år har jag levd här nu.

dom första 7 åren utan person nummer, enda svenska legetimationen var mitt lånekort som kom med bokbussen.

röde orm var mitt första svenska bok.

jag höll mig undan och klarade mig på så vis.

polisen kom ändå drygt 3 månader efter min ankomst och tog mig till förhör:" vi har fått en anonym anmälan om att du har upphållit dig i landet längre än tre månader."
" det stämmer inte, jag kom precis och är på semester." så var det med det , jag släpptes.

efter det var jag ännu försiktigare,gick inte över älven på andra sidan där byn låg.jag smög mig genom skogen på grusvägar och småstigar,gömde mig när bilar kom.

jag var rädd att dom skulle deportera mig till tyskland-man kan säga jag var politisk flykting.

den gång 1990 var sverige inte med i eu, en gång i tiden gav sverige politisk asyl till vapenvägrare.
nu är allt annorlunda.

utan personnummer inget konto, ingen vård- man finns inte . jag kunde få min post till postkontoret, post restante- den är nerlagt nu.

inte var det nån jakt på mig, fast inreseförbud i hela norden hade jag. fick det i samband med att jag inte mötte upp hos militären i tyskland utan odlade hampa i en dansk hippiby.
men rädd var jag , rädd för tyskland , världskrig , miljöförstörelse, att ett atomkraftverk skulle gå upp i rök, till och med aliens och folk i almenhet som jag trodde var zombis- så jag var säkrast i skogen.

skogen skyddade, den gav plats att odla och hålla getter på, den gav fisk och bär. tältplats och en grund för lappkåtan. den gav skydd, ved och mat , allt som behövdes för att ta itu med mina demoner.

sverige blev det förlovade landet och skulle det smälla så hade jag dragit till sebirien.
i sverige kunde jag bli lung, göra fred med världen.

världen gick inte under, folk var mänskliga och staten jagade mig inte och hade det kommit en alien hade jag tagit den med yxa.

jag är tacksam för skogen och naturen. allemansrätten:att få röra sig fritt i mark och skog-unik i världen

jag är tacksam för svensk mentalitet som är försiktig och avståndstagande. ingen som tränger sig på:"sköt du dit så sköter jag mitt" det finns en tollerance i detta och en ignorans som ger utrymme.

utrymme är ett värde i sverige,plats finns det:"stå inte för nära och lägg dig inte i-fridens liljor"

för att få min personnummer efter 7 år , ett antal tältplatser och flera anlagda trädgårdar så starta jag en firma.

jag registrerade mig som timmerman och skogsguide- så lätt var det. helt otänkbar i mitt land.där är det utbildningsbevis, säkerhetsbestämmelser, banklån och allt möjligt som gäller.

här satsar jag några hundralappar på registreringsavgift och var en made man med firma , personnummer uppehåls tillstånd, rätt att rösta i komunalval, få vård , öppna konto , hyra en video.
helt plötslig fanns jag.

man kan om man vill bo i tält eller vagn, bara man har en adress .

man kan plocka bär och svamp , fånga fisk, dricka vattnet i bäcken

man kan gå ur svenska kyrkan, och betala begravningsavgift i stället, man kan lyssna på radio p1,2 eller 3, handla sprit på systemet, röka en holk och bada näck, fast det får man inte, det finns lagar också.

lagen säger: knulla och köra moppe med 15, rösta och bli soldat med 18, köpa sprit med 21, gå i pension med 65 , fast det går tidigare också om man vill.

vissa lagar är gamla, från en tid där städer var byggda i trä, som mordbrandslagen

om man tänder på sitt hus eller någons annan kallas det för mordbrand. som om man skulle kunna mörda ett hus, det låter egentligen mera som om man hade eldat upp en människa.

mordbrand ger upp till 6 eller 8 års fängelse- och då handlar det alltså om skadegörelse.

jag fick tre- förmildrande omständigheter.

eldade upp mitt hem, fast det var inte mitt längre, en annan man hade tagit över fru och hem, inklusive inventarie, bil och diverse annan skit.

hade svårt att ta det och efter en längre tid av helvetes kval och mardröm så blev det så.

det hade funnits i tanken sen hon sade:"huset är viktigare än våran relation"- det var bara en tanke :om jag vill kan jag ta huset.

efter ett flertal inläggningar på psyk , självmordstanker , var jag fullt på det klara med att något står inte rätt till -jag behövde hjälp och bad om det. samma mantra om och om igen:"nej jag vill inte ha medicin, jag önskar terapi kbt ,tack"-" men ta en tablett så känns det bättre" fick jag till svar- "men ta den själv då för helvete och låt mig dö" tänkte jag

jag klarade mig undan medicineringen, vilket förmodligen räddade mitt liv, för att vegetera som grönsak kallar inte jag för att leva. jag är tacksam för att jag inte tvingades.

min medicin blev en stor brasa, och den hjälpte.

jag blev omhändertagen, vilket jag bad om timmarna innan jag tände på."det där får du ta med din psykolog efter helgen" sa dom :"om inte ni kommer och hämtar mig nu så ska jag se till att jag kommer in" svarade jag.

en tung börda föll från mina axlar när jag såg huset brinna.jag njöd , och jag satte punkt för detta kapitel aldrig mera skulle någon bo där- resterna revs senare.

i arrest och häcktet kunde jag sova belåten, nu var det andras tur att ta itu med skiten.

jag hade frukust kl 8 , middag kl 13, en timmes rast på takets promenadbur, kvällsmat kl 18, fickpeng och kiosk en gång i veckan , tv på rummet- i rest my case.

det blev sinnesundersökning, liten och stor- javisst är jag galen. javisst är du galen men det blir fängelse ändå, den som inte äter medicin vill inte ha någon vård.

myndighetslogik: skulle snart få lära känna mera sådant på kriminal vården -kv

Förhandlingen kändes uppgjord, fick sitta i en liten telefoncell och lyssna, medans målsägarna och deras advokat förde fram sin sak.när det var min tur att försvara anklagelsen var dom redan på väg hem. min försvarare var en fasad. dommen blev tre års fängelse.

det var hårda bud men ungefär vad jag hade räknad med , den tid jag behövde komma undan för att smälta alltihopa.. tre år det blir två år effektiv tid att sitta, man släpps efter 2/3del. hade ändå tur  åklagaren ville ge mig 4 år, förmildrande omständigheter stod det skrivet och det magiska ordet vårdbehov.

detta ord: vårdbehov blev mitt nya mantra och jag hade det på print. jag körde mantrat på kors och på tvären inne på anstalten. svaret blev:"det här är kriminal vården här har vi ingen vård"- myndighetslogik

medicin fanns det, 80% av fångarna är drogade med dom.

min medicin blev träning,mat och vila.

min intellektuella överlevnad(som är det svåra) säkerställdes genom anmälan , överklagan , anhållan och granskningen av kv lagen som reglerar allt som händer på anstalt- i teorin. det är givetvis världar mellan teori och praxis.

skrev även insändare som publicerats i tidning.

det fanns många sätt att vara ett pain in the asss på vårdarna eller plitarna som dom heter och jag körde dom alla, visa dom ingen respekt fick dom inget till baks, gjorde dom livet surt så svarar jag med samma mynt. det fanns plitar som var ok  men dom var undantaget..

jag ansågs som galen och aggressiv, vilket var ett skydd för mig inte bara mot plitarna.

kriminalvården är ett hån, ingen blir resocialiserad där inne, ingen blir en bättre människa av fängelse. det som sker är ett människoföraktande vansinne.

jag hade tur

min attityd, samling av rapporter och anklagelser, ständiga förflyttningar, höjning av säkerhetsklassning slutade med att dom ville ha mig på kv ultimata högsäkerhetsfängelse kumla.

som tur hjälpte mig en av vårdana att komma till behandlingshem enligt det vårdbehov som hade fastställts i min dom. hun offrade sin karriär på det , den plit som hjälper en fånge får problem med sina kolleger och har inga framtidsutsikter.

hun sa till mig :" jag skal sluta i alla fall"jag litade inte på henne från början ,men saker började hända i rätt riktning och hun fortsatte jobba för min sak fast jag flyttades rund, hun hade cheferna mot sig , allt gjordes för att sätta mig under press , men hun gav sig inte och det gjorde inte jag heller.

sista tiden satt jag på isoleringen i tre månader, deras värsta vapen- min bästa tid på kåken.

hun fick ut mig . jag kom till behandlingshem och inte till vilken som helst jag kom till västkustfamiljen ett berycktad hem med hård disciplin , hård fysisk träning och gedigen dykutbildning.

västkustfamiljen räddade mitt liv, här kunde jag lugna ner mig, lära mig dyka ,vara ute på havet, vara del av gemenskap med både intagna och personal, ta ansvar och komma till rätta med mig själv och samhället i den takt jag själv valde och trivdes med.

(mera om psykvård, kv o vkf kommer skrivas)

jag vill för tillfälle avrunda här med att berätta att jag numera är pensionerad och bor i skogen, jag är tacksam för den hjälpen jag har fått och fullt medveten om att betingelserna i andra länder är helt annorlunda.

sverige har i grund och botten en humanistisk inställning, både bland befolkning och på myndighetsnivå vilket jag är tacksam för-icke dess mindre har jag kritik att rikta och är är tacksam att möjligheten till detta finns och hoppas på en förståelse av att denna kritik kan vara till nytta för att utveckla detta land som jag älskar av hela mitt hjärta. tack sverige

altid (v)arg

det känns som om jag föddes (v)arg.

om jag fick den känslan i livmodern eller om det var ilskan över att lämna den ?

freudianen skulle säga: dålig relation till din mor
adlerianen skulle säga: känslan av maktlöshet

förmodligen är det en kombination av faktorer och gener.

min släkt var med i krig och elände.har läst att sådant överförs i generationer

inte blev det bättre av auktoritär fostran med både stryk och terror.

skolan på det- sitta still och hålla käft i 10 år- repetera, rena hjärntvätt, det knäcker dom flesta.

blev så fruktansvärd rasande- högerbenet är full med är från knivar och saxar som jag besinningstlös högg i köttet.

total utmattning efter ett sådant raseriutbrott. någon gång i 12 års ålder försökte jag ändra taktik- sova bort ilskan , vilket faktisk fungerade och gör det än.

tyvärr blev det början på ett tungt alkoholmissbruk som höll i sig flera år och sen övergick till andra droger. alkoholen fanns i överflöd och bukovski gav den kulturella bekräftelsen.

ilskan finns där hela tiden någonstans- även i glädjen lurar den någonstans och kan anfalla i princip när som helst.

vad är det att vara så arg över? som vuxen man som klarar sig utmärkt utan en hysterisk mor. befriat från tvång och plikt- pensionerad.

maktspelet är genomskådad på alla plan: socialt, politisk och religiös- så vad är det som trigger igång?

det kan vara så att känslan har hängt med så länge att hjärnan har blivit hard wired, betingat- som pavlovs dräglande hundar.

det kan vara en skydd mekanism, en kraft ,ett driv till utveckling och förändring.den är vapnet mot världen i krig,som jag håller i tider av kris som pusher mig fram när det är nära slutet. den skydar mot apati och viljelöshet, ger mig två mil till att gå , låter mig leva vidare när jag tror att nu är det slut.

ett konstig paradox , ilskan som drar ner i destruktion,ogenomtänkta handlingar.
bristande impulskontroll säger fackmannen:

men frågan är om kontrollen verkligen är så dålig- det beror väl också på impulsens intensitet och kontinuitet.

intensivität är det rätta ordet.-starka känslor-kan det vara fel?

det är frågan om kognitiv hantering - med tanken, säger dom lärda- men det kan vara just tankarna som drar igång det hela.

utan att tänka: säger gurun och tar ett bloss på cillum och räknar pengarna

man skulle kunna dra ner det hela på en  cynisk,kemisk analys- serotonin, dopamin , endorfin, thc, lsd - lyckan är ett kemisk tillstånd- i dont think so

leva ut känslan, så långt det går , på gott och ont, ta smällen och lärdommen-förhoppningsvis inte samma hårda smäll vid nästa repetion.

ilskan är bra den är levande-vägvisare, skapare , fredssökande. den vaktar livets oförutsägbarhet- alltid redo.

alltid denna komplexitet av motsägelser- paradoxens sanningar.

zim salam zen

kanske gurun har rätt- det går inte att fatta ändå

its a big mysterium- dont even think about it

tänker på fenrirs kättingar...

fenrir varg ur nordisk mytologi

fenrir vargen ska på dommens dag,ragnarok,bryta sina länkar som gudarna satt och förtära odin.

jag letade mest efter ett namn till bloggen och tog denna ur en bok jag läser om nordisk mytologi.

det låter ju vild och farligt och återspeglar en del av känslan i det jag vill berätta.

inte för att jag är så vild och farligt men vi lever i en värld som kan vara det och det skulle vara skönt att tänka sig att något kom och hämnades för allt vad människor har utstått , för hela jordens lidande, för skogen som skövlades, haven som ut fiskades- allt hemsk som sker.

som när the punisher i filmen bara gör rent bord och tar dom onda en efter en. det är skönt och på något vis tröstande att åtminstone ha en föreställning om att ond kommer med ond bekämpas.

det funkar inte så- och jag vill så gärna själv vara lung och fin , en pacifist som räcker andra sidan till-men det är svårt-och jag försöker verkligen , för det är det jag tror på, det är det jag vill ha-FRED.

men det bubblar där inne i känslan och tankar far rund i huvudet... det är en galen värld..det är inte jag som är helt av banan. ok jag får mina ryck och gjord en massa skit-bara för att ha det gjord-men jag har lärt mig något av det och jag har betalt för det och levd med konsekvenserna.och det är så det ska vara.

det är något jag vill berätta- något om det jag gjord , hur jag lever nu - något om det jag sett i världen och det jag tänker om altihop.

vissa ser mig som konstig, sjuk till och med, vissa har kallat mig rättshaverist(vilket jag är stolt över), men andra ser mig som god vän , förebild , föregångare till och med- en del tycker säckert jag är en skitstövel, och vissa av dom har också en poäng med det.

ibland är jag rädd för att bli en sur gammal gubbe, andra gångar tänkar jag stort, ser mig som innovatör, eller kapitän på en världsomsegling.

visst är jag egen-vem är inte det -men egentligen är jag en helt vanlig snubbe som ibland gör saker på ett ovanlig sätt.som att flytta ut i skogen  -inget konstig med det , men att göra det utan pengar i främmande land hör ovanligheten till.

vill bara ha lugn och ro egentligen , från en galen värld, jag vill inte vara ensam men jag orkar bara inte med allt snack och spel och heraki och bullshit- jag pallar inte- kan inte bevara min fred då.
därför har jag valt skogen , inte bara för att komma bort utan också för att möta människorna här ute på riktig, under bar himmel, vid en eld , på ett berg. som när man är på båt med människor och inte kan komma undan- det blir en närhet en äkthet en direkthet som jag älskar att vara i .

det sociala spelet ger jag inte mycket för , psykologer kallar det för narsisism, självkärlek, att man tror sig vara förmer än andra. well, jag sticker inte under stol med att jag står mig själv närmast, och mina barn, egen kött och blod väger tungt.och jag tror inte heller att alla andra som spelar spelet gör det för andras skull  i första hand utan förmodligen för att vinna något på det för egen del- förmodligen anseende makt inflytande.
det kan till och med vara så att dom blir spelat med bara för att dom är så viljelös.

hårda ord- vist men det är hårda bud därute och det gäller att svara för sig, speciellt om man ställer sig vid sidan om och vägrar delta.

satt inne för vägran  i mitt hemland- totalvägran som det heter-det var det som gav mig kicken ur mitt land- va fan vill dom mig. att vägra är på något vis något man inte har lov att göra eller i alla fall anses opassande som om man inte hade något val i den friaste av världana.
 vägra konsumera , nä det går ju inte -om alla gjorde så, vem ska hålla igång maskineriet då? inte jag i alla fall, jag har inte satt i gång den och jag vill inte att den kör över mig. sorry-men låt mig vara i fred så kan ni fortsätta sköta sparkarna - det är en fair deal. jag köper det.

inte sitter jag på hela sanningen  - jag vill bara leva så fredlig som möjligt, inte trängas i hörn inte tvingas till lydnad, jag gör det jag kan , när jag kan det- jag är ingen maskin-och jag har ett val.

bara en helt vanlig snubbe med ett ovanligt liv.