det känns som om jag föddes (v)arg.
om jag fick den känslan i livmodern eller om det var ilskan över att lämna den ?
freudianen skulle säga: dålig relation till din mor
adlerianen skulle säga: känslan av maktlöshet
förmodligen är det en kombination av faktorer och gener.
min släkt var med i krig och elände.har läst att sådant överförs i generationer
inte blev det bättre av auktoritär fostran med både stryk och terror.
skolan på det- sitta still och hålla käft i 10 år- repetera, rena hjärntvätt, det knäcker dom flesta.
blev så fruktansvärd rasande- högerbenet är full med är från knivar och saxar som jag besinningstlös högg i köttet.
total utmattning efter ett sådant raseriutbrott. någon gång i 12 års ålder försökte jag ändra taktik- sova bort ilskan , vilket faktisk fungerade och gör det än.
tyvärr blev det början på ett tungt alkoholmissbruk som höll i sig flera år och sen övergick till andra droger. alkoholen fanns i överflöd och bukovski gav den kulturella bekräftelsen.
ilskan finns där hela tiden någonstans- även i glädjen lurar den någonstans och kan anfalla i princip när som helst.
vad är det att vara så arg över? som vuxen man som klarar sig utmärkt utan en hysterisk mor. befriat från tvång och plikt- pensionerad.
maktspelet är genomskådad på alla plan: socialt, politisk och religiös- så vad är det som trigger igång?
det kan vara så att känslan har hängt med så länge att hjärnan har blivit hard wired, betingat- som pavlovs dräglande hundar.
det kan vara en skydd mekanism, en kraft ,ett driv till utveckling och förändring.den är vapnet mot världen i krig,som jag håller i tider av kris som pusher mig fram när det är nära slutet. den skydar mot apati och viljelöshet, ger mig två mil till att gå , låter mig leva vidare när jag tror att nu är det slut.
ett konstig paradox , ilskan som drar ner i destruktion,ogenomtänkta handlingar.
bristande impulskontroll säger fackmannen:
men frågan är om kontrollen verkligen är så dålig- det beror väl också på impulsens intensitet och kontinuitet.
intensivität är det rätta ordet.-starka känslor-kan det vara fel?
det är frågan om kognitiv hantering - med tanken, säger dom lärda- men det kan vara just tankarna som drar igång det hela.
utan att tänka: säger gurun och tar ett bloss på cillum och räknar pengarna
man skulle kunna dra ner det hela på en cynisk,kemisk analys- serotonin, dopamin , endorfin, thc, lsd - lyckan är ett kemisk tillstånd- i dont think so
leva ut känslan, så långt det går , på gott och ont, ta smällen och lärdommen-förhoppningsvis inte samma hårda smäll vid nästa repetion.
ilskan är bra den är levande-vägvisare, skapare , fredssökande. den vaktar livets oförutsägbarhet- alltid redo.
alltid denna komplexitet av motsägelser- paradoxens sanningar.
zim salam zen
kanske gurun har rätt- det går inte att fatta ändå
its a big mysterium- dont even think about it
tänker på fenrirs kättingar...
