min dröm inkluderar andra människor- jag har faktisk provad utan också i lång tid , och levd i det närmaste eremit i värmlands finnskog.
i norrland har jag levd i 10 år- timrat hus på skogsnäs, varit med och riggad urkult, bodde i näsåker flera år- byggd katamaran där för att komma till stilla havet--så jag lever min dröm -
jag borde vara nöjd och vara glad- ibland är jag det-- men ibland är jag arg på mig och hela världen- massa dösnak och lite eller ingen action-- jag vill ha action-- och det handlar inte bara om mig-
- det är inte bara jag som vill något--
andra har sina liv och verkligheter , det respekterar jag- oftast- ibland inte- det beror helt på- adolf har också förverkligad sin livsdröm- but do i like it-- fuck no!
och så är det mycket jag inte har respekt för- för dumhet har jag i bästa fall medlidande- elakhet hatar jag- och så kan jag vara en ond jävel själv- och så kan det gå rund...
så tänker jag på stilla havet ibland- "paradiset" varmt och skönt- klart jag gör- när jag frysar häcken av mig och måste elda all min mödosamt ihopsamlad ved, bara för att gå ut i snöhelvetet för att samla ihop en ny hög till nästa istid.
jo jag vet , korruption, malaria,skit på stranden- har varit i afrika på en tropisk ö--mmen wtf..det är varmt och det växer bananer- man kan köpa ett körkort för 100 spänn , alla är glada att se dig och tror att man är kung gullerod....ja ja det finns för och nackdelar.
så vad gör mig förbannad förutom min egen fuckd upp het- jo det är faktisk andra människor- så är det bara- och deras dumhet, tröghet- dödsnak och speciellt hyckleri och kontrarevolotionera bullshit, fake och att det inte händer något - att det bara får rulla på och "alla"köper det- were is the action-
jag kan gott frysa händerna av mig för att hämta ved om det är för saken, gruppen, gemenskapen- knäcka min ryck på timmerlyft så vi har någonstans att bo- svälta, eller åt minstonde vara utan schokolad eller rom-ett tag- för saken- jag letar efter saken- the spirit- kraften i oss--inte min ,för den har jag och den driver mig- ibland till vansinne-- jag vill brinna på barrikaden, för saken- dö i en kulreng- för oss- dig och mig och alla andra som är med på den.
så det jag flyr från det är just stagnationen,passiviteten, offerrollen- jag är en hjälte, en capitan som styr och ställer, en vild viking som går bärsärk, en vild inföding som gömmer sig i skogens djup ,jag letar min klan, mina bröder och systrar,-- och ovan på är jag( och det har jag inte vald) en storhetsvansinnig tysk med sinne för ordning och disciplin-- det är inte så lätt alla gångar att få allt detta under ett och samma tak--
jag förberedde mig för ett liv efter den stora smällen- inget romantisk med det egentligen- människor var ett hot för mig- och jag isolerade mig till den grad att om jag hade gått bara ett steg till så hade jag lämnad mänskligheten helt och eremiterats till den grad att jag mer eller mindre hade blivit till ett djur, rädd och jagad , utan återvändå.
jag valde att stanna med min egen art och blev mer och mer social.det är bara med andra vi utvecklas som människor- det är bara genom andra vi finns.
ändå så är det just denna samvaro som är så komplicerat och den egentliga utmaningen-tvärtemot vad många tror. den praktiska biten går alltid att lösa, och grejar finns i överflöd- problemet är inte att skaffa dom utan att hålla dom borta.
arbetet ligger i det sociala och det är där vi gör oss svårt och det är där utmaningen ligger. i slutändan väljer vi den individualistiska vägen, isolerar oss i våra kärnfamiljer och lyder samhällets normer . våra drömmer stagnerar och vi kallar det för att vara realistisk, att anpassas, konkurera, konsumera betraktas som mera real än att leva tillsammans, och förverkliga visioner.
som enskilda individer har vi inte mycket att komma med.
vist kan det finnas en hel del människor som kommer ihåg sin dröm,sin längtan att ingå i en gemenskap men få orkar stå pall utmaningen. det sociala samspelet degenererar till hierarkisk maktspel och antingen slår ut allt eller skapar ytligare en stagnerad självbeundrar klubb
.
jag menar därmed inte att jag inte vill ingå i grupp, men jag är ändå kritisk inför det som kan utvecklas och även kritisk inför motiv till gruppbildning.
den bästa sammanhållning ger en gemensam fiende- det kan vara allt från köttätare till storbolag, otroende och det ena med det andra men det skall inte vara det som är grejen--det kan vara att vi inga pengar har att köpa eget, det är inte heller grejen.
gruppen kan finna sin existensberättigande helt enkelt genom sig själv som en social struktur som har som syfte att hålla ihop och därmed ge stöd och utmaning till utveckling för den enskilde.
