trots allt hyser jag samma dröm om en by, helst en autonom fristad, ett naturreservat för människor , men lika stark är min tvivel på människans altruistiska förmåga att övervinna sitt ego,hålla fred, tänka långsiktig..
. vi är "vanedjur", rädd för det okända,"flockdjur" eller sociala varelser som flyter med strömmen. att vara människa är en vision i sig,att coexistera i fred en dröm.
vem vill offra sin trygghet,bekvämlighet för ett ideals skull? solidaritet finns det? inte många vågar gå ut i skogen och börja, och än mindre följa för att starta denna by för då hade vi haft den.
vi har inget regelverk huggen i sten- - vi lär oss - och jag kommer fortsätta håbas att det kanske dyker upp en och annan som faktisk menar allvar och har balls nog att slå rötter i skogsgemenskapen-
ibland är jag nyfiken intresserad - ibland tänkar jag: skit samma - det har inte hänt något på 20 år- det kommer inte hända nu heller- vi har det bra redan anyhow- skit i folk- det är bara problem ändå-
andra gångar tänkar jag : fan om vi vore flera familjer med barn , ett gäng gubbar som bygger tillsammans - armish style , vi skulle kunna bygga en borg...men så fuck inser jag , det kommer inte hända-- folk fattar inte ändå, tänkar jag eller vågar inte- kör sin ego och bullshit-- men kul våre det..
kanske är vi lite för råbarkad, gammal och sur, kanske är det för att jag omsätter min ilska i tung kropsarbete -som ger resultat- slagtar mina djur och diggar blues och jazz- istället för trance och vego food..
sorry men det blev så- jag har försökt- det vet gudarna - dom kallade mig : the last hippi- har gått med dreads till röven redan på 80talet och flummat loss på blommor och krishna och vete fan vad inte allt- varit politisk, och streetsmart och galen-- har till och med provad att vara en svenne banan med fru och barn och hus och bil och hela skiten.
nu är jag 45 år , arg , förbannad, och håbas att hela skiten rasar snart... jag vill bara vara någorlunda förbered och ha några vettiga människor att göra med- jag tror inte på insikt, revolution,--jag önskar mig en befrielse från denna konstruerade verklighet , detta babylonska helvetet- jag vill se det rasa fram för mina fötter - jag vill spänna mina muskler för att överleva.
- befria sig från storebror är nog svårt i detta land, ärlig talat utgår jag ifrån worst case cenario- om vi nu tänker oss bort från matrix, babylon ,storebror- vad är det då som är kvar- vad behöver vi göra då-
jag tänker alltid lite strategisk. skulle exempelvis börja fälla träd över vägen och damma upp vattendrag för att isolera och göra stället svårare att nå.
kanske låter lite extrem- men det kan bli rätt extrem ganska furt och jag ser varje dag som babylon består som möjlighet att förbereda sig.
är faktisk förvånad att inte fler folk tänker i dom banorna- för rätt som det är så är det över- kan vara nästa timme , eller vecka ,månad- låt det gå tio år till- i vilket fall är det bra att förbereda sig, praktisk, socialt och mentalt.
jag undrar verkligen om folk tror att det bara ska rulla på- alla borde väl fatta vid det här laget att det håller inte- men jag ser som sagt inga reaktioner- det förvånar mig, gör mig irriterad också- men skit samma , gör vad ni vill- jag är paranoid anyhow- men jag fatter ärlig talat inte varför folk ojar sig över dit och dat och sen ändå fortsätter som vanlig- SOM OM DET INTE FANNS ETT ALTERNATIV- wake upp , är vi fria människor eller går vi på räls mot avgrunden, kan vi tänka själv och besluta eller är vi slavar- så mycket valmöjlighet, vilken bank, vilken bil, vilken schokolad- men hur är det med att välja bort - ingen bank, ingen bil.
nu har jag tänkt så här apokalyptisk sen 80talet och det har inte smällt än- så jag kon gott se det med distans och utan panik- men ändå , det betyder inte att vi är safe- inte ens jag är förbered, för jag försökte anpassa mig till samhället och till och med det gick åt helvete.
jag känner ingen som är förbered......
så vi tror att det fortsätter- vi anpassar till samhället-
fuck off- jag skiter i det - jag satsar på survival- vill leva när det händer grejar, jag vill se det, det kommer bli spännande och förmodligen mera verklig än detta lulul som vi går rund i med en massa skit i media, byrokratpolitik och idiotförklaringer.
verkligheten kommer komma ikapp oss , hur lätt som helst- frågan är om vi står pall då-YES I WILL
hur realistisk är det att stanna kvar i en livsstil man inte trivs i eller ett samhälle som inte fungerar social , politisk, ekonomisk. hur realistisk är det att bara stå kvar och inte reagera- att inte ta över sitt eget ansvar , och skapa en hållbar livsstil.
hur realistisk är det att bränna 20-30 tusen i månaden för att få det att gå rund.
realiteten finns där ute det ska huggas ved för att hålla värme , det måste skaffas mat för att bli mätt, det finns en annan sanning i skogens tystnad än i stadens brus - vilken vill jag höra?
det må vara naiv att kliva rakt ut i skogen men men lär sig något så man inte förblir naiv.det verkar mera naiv i mina ögon att tro att det där med miljöförstörelen det löser sig nog- det är bara att konsumera på så länge, vist finns det plats för en miljard kineser vid bordet, det är bara att ta för sig.
ärlig talat så går jag hellre med skitiga kläder och rent samvete än tvärtom.
vad gäller försörjning så är tricket att inte ha några utgifter eller så små som möjliga-- egentligen borde alla ha medborgarlön ,men det är en annan diskussion. det går att göra pengar i skogen med, hugga ved, koka tjära, bygga hus, plocka bär, fånga fisk, odla bin, morrötter, skriva en bok you name it.. det gäller att tänka om- istället för att tänka :-det går inte- gäller det att hitta en lösning-
först och främst handlar det om att uppleva friheten i enkelheten , friheten i huvudet och känslan- det är faktisk lite matrix över det hela - omöjligheten förvandlas till en vardaglighet. får man verkligen vara fri och leva i skogen?? ... ja det får man !!, och det funkar. - wake upp everybody... den största impact vi kan göra är konsumtions vägran-den största revolution att göra fred.
