freedom

hands backbound
soul hanging from trees
blood running wild and free
i sat in my cell
to feel the pain
get used to it
did my time
bowing neck
fellt the walls
my castell
now i am free
outlooked and judged
outsorced
still hands backbound
still covered in steel
shiwering soul
free
not with you
time dont heal
it manifests
the beat off life
is dripping blood
my prison i carry
to end off time
with proud and honnor
to never forget
freedom and you
peace will come
the final cut
forgiveness
the final love
unconditionel
will survive

and freedom roule

respect

respect

något om ordning

i love it- det gör oss till människor- det är kärlek

det ger innehåll, vördnad, skönhet och fred

städa är helig- det skapar en renhet, det är en vördnad för platsen, det ger inre frid
det är en markering, mot kaos

samtidig som det här är något personligt så hänger det ihop med min samvaro med andra.det är viktig för mig att mina närmaste delar denna respect eller åtminstone deltar i ritualen.

att vi gemensam kan känna att detta är vår gemensamma plats vi vördar. här skapar vi-ur kaos en ordning- en förbindelse mellan platsen och os, en gemenskap.
det handlar om vård , vård av ting, respekt för oss själv och det vi omger oss med. en form av heder, en form av kärlek.

det finns även en praktisk anledning till upprätt hållande av ordning och renhet, även en strategisk och organisatorisk. den är del av överlevnaden.

det är svårt att överföra innebörden i ord för det handlar om känslor, likt en religion.

den är en kulturell form . en kärlek till livet

ordningen skaper nya möjligheter, ger en fri överblick och är i sig själv en vilan, en kraftkälla.

det må verka som en ytlig handling att skapa ordning, men den går långt djupare än man anar. den är en gåva vi delar med varandra.

 det är respect, det är heder.

if you take a mans son...

if you take a mans son...

hes got nothing left to lose-
- min son har en födelsedag - det är den dag jag blev en man - den viktigaste dagen i mitt liv-
dengång var jag full av kärlek och stolthet.

jag har en dotter också - jag har inte set henne växa upp

det här var inte mitt val och jag blev sjuk och galen- ville dö

det är det värsta som kan hända en man- det händer många män- och vi har inget att komma med

du blir en fara och ett hot mot familjen från en dag till den andra. du kan inte sova ,äta, tänka, det gör ont i hela kroppen ,du skiter tunn, hatar galet, hyperventilerar, gråtar och tänker svart.

det är en mardröm som inte sluter och ju mera du drunknar ju mera vatten häller folk - dina vänner, grannar,socialarbetare, myndigheter och till slut lever du under ytan ,ett avskild liv , ensam..och det finns ingen återvendå hur du än bär dig åt-så sjunker du- havet är djup...

men havet har också en botten och där kan du gå och undras över att du fortfarande andas. du sjunker inte mera- du finns inte mera på ytan.

du har nått botten men det finns vulkaner även på havets botten och när dom bryter ut så kan det till och med uppstå nytt land.en tropisk ö eller en iskall berg i arktis.

helt plötsligen small det och raseriet gick lös , elden tog mitt hem, men gav mig ny mark att stå på-

 men ve den som uppstår från dom döda, han skall dömmas av dom levande och gömmas bak murar och taggtråd- han ska straffas med daglig förnedring i avsatt tid.

vi tar hans rättigheter, frihet, allt-- vi tar vårdnaden om barnen , när han ligger ner ,försvarslös, han är ju kriminell en galning som har gått på havets botten och utlöst en vulkan.

men vi tar hand om barnen- dom har rätt till sin far- mera salt i såret- det är klart du få se dina barn, så res dig upp och smil, älska dina barn det har dom rätt till- enligt lagen.

inget du kan kräva givetvis- all makt till mamma,för hun vet bäst, så är det, det vet alla-- heliga moder.

 du ska betala, ta dit ansvar, försörja familjen- nej den är inte din längre- du ska bara betala, så länge du lever skall du betala ett pris, du skall aldrig glömma, du var stolt, du föll, du är maktlöst.

nu finns inga tårar kvar,bara ett sår - intet liv med dina barn- men dom finns som saltet i havet .

jag älskar havet och jag älskar mina barn

om du tar en mans barn han har fortfarande havet

come together

tillsammans

min dröm inkluderar andra människor- jag har faktisk provad utan också i lång tid , och levd i det närmaste eremit i värmlands finnskog.

 i norrland har jag levd i 10 år- timrat hus på skogsnäs, varit med och riggad urkult, bodde i näsåker flera år- byggd katamaran där för att komma till stilla havet--så jag lever min dröm -

jag borde vara nöjd och vara glad- ibland är jag det-- men ibland är jag arg på mig och hela världen- massa dösnak och lite eller ingen action-- jag vill ha action-- och det handlar inte bara om mig-

- det är inte bara jag som vill något--

andra har sina liv och verkligheter , det respekterar jag- oftast- ibland inte- det beror helt på- adolf har också förverkligad sin livsdröm- but do i like it-- fuck no!

 och så är det mycket jag inte har respekt för- för dumhet har jag i bästa fall medlidande- elakhet hatar jag- och så kan jag vara en ond jävel själv- och så kan det gå rund...

så tänker jag på stilla havet ibland- "paradiset" varmt och skönt- klart jag gör- när jag frysar häcken av mig och måste elda all min mödosamt ihopsamlad ved, bara för att gå ut i snöhelvetet för att samla ihop en ny hög till nästa istid.

jo jag vet , korruption, malaria,skit på stranden- har varit i afrika på en tropisk ö--mmen wtf..det är varmt och det växer bananer- man kan köpa ett körkort för 100 spänn , alla är glada att se dig och tror att man är kung gullerod....ja ja det finns för och nackdelar.

så vad gör mig förbannad förutom min egen fuckd upp het- jo det är faktisk andra människor- så är det bara- och deras dumhet, tröghet- dödsnak och speciellt hyckleri och kontrarevolotionera bullshit, fake och att det inte händer något - att det bara får rulla på och "alla"köper det- were is the action-

jag kan gott frysa händerna av mig för att hämta ved om det är för saken, gruppen, gemenskapen- knäcka min ryck på timmerlyft så vi har någonstans att bo- svälta, eller åt minstonde vara utan schokolad eller rom-ett tag- för saken- jag letar efter saken- the spirit- kraften i oss--inte min ,för den har jag och den driver mig- ibland till vansinne-- jag vill brinna på barrikaden, för saken- dö i en kulreng- för oss- dig och mig och alla andra som är med på den.

så det jag flyr från det är just stagnationen,passiviteten, offerrollen- jag är en hjälte, en capitan som styr och ställer, en vild viking som går bärsärk, en vild inföding som gömmer sig i skogens djup ,jag letar min klan, mina bröder och systrar,-- och ovan på är jag( och det har jag inte vald) en storhetsvansinnig tysk med sinne för ordning och disciplin-- det är inte så lätt alla gångar att få allt detta under ett och samma tak--

dengång jag flyttade ut i skogen gjorde jag det av ren överlevnadsinstinkt och som en flykt från allt- ett destruktiv liv i storstäder, en civilisation jag trodde skulle gå under genom antingen atomkrieg eller miljöförstörelse.

 jag förberedde mig för ett liv efter den stora smällen- inget romantisk med det egentligen- människor var ett hot för mig- och jag isolerade mig till den grad att om jag hade gått bara ett steg till så hade jag lämnad mänskligheten helt och eremiterats till den grad att jag mer eller mindre hade blivit till ett djur, rädd och jagad , utan återvändå.

jag valde att stanna med min egen art och blev mer och mer social.det är bara med andra vi utvecklas som människor- det är bara genom andra vi finns.

ändå så är det just denna samvaro som är så komplicerat och den egentliga utmaningen-tvärtemot vad många tror. den praktiska biten går alltid att lösa, och grejar finns i överflöd- problemet är inte att skaffa dom utan att hålla dom borta.

arbetet ligger i det sociala och det är där vi gör oss svårt och det är där utmaningen ligger. i slutändan väljer vi den individualistiska vägen, isolerar oss i våra kärnfamiljer och lyder samhällets normer . våra drömmer stagnerar och vi kallar det för att vara realistisk, att anpassas, konkurera, konsumera betraktas som mera real än att leva tillsammans, och förverkliga visioner.

som enskilda individer har vi inte mycket att komma med.
vist kan det finnas en hel del människor som kommer ihåg sin dröm,sin längtan att ingå i en gemenskap men få orkar stå pall utmaningen. det sociala samspelet degenererar till hierarkisk maktspel och antingen slår ut allt eller skapar ytligare en stagnerad självbeundrar klubb
.
jag menar därmed inte att jag inte vill ingå i grupp, men jag är ändå kritisk inför det som kan utvecklas och även kritisk inför motiv till gruppbildning.

den bästa sammanhållning ger en gemensam fiende- det kan vara allt från köttätare till storbolag, otroende och det ena med det andra men det skall inte vara det som är grejen--det kan vara att vi inga pengar har att köpa eget, det är inte heller grejen.

gruppen kan finna sin existensberättigande helt enkelt genom sig själv som en social struktur som har som syfte att hålla ihop och därmed ge stöd och utmaning till utveckling för den enskilde.

jag är övertygad om att en social fungerande , och därmed öppen grupp genererar sin framgång per automatik . fokus ligger på det sociala, med det sociala kommer framgång eller fall.-

activ resistance

det finns en "alternativ" by-skogsnäs med 160hektar sen 70talet.

jag har observerat att grupper som avskiljer sig bygger upp en uteslutande intern maktstruktur, att revolutionen blir kontrarevolutionär, att dom "befriade blir dom inskränkta, att bekvämligheten och stagnation segrar.

trots allt hyser jag samma dröm om en by, helst en autonom fristad, ett naturreservat för människor , men lika stark är min tvivel på människans altruistiska förmåga att övervinna sitt ego,hålla fred, tänka långsiktig..

. vi är "vanedjur", rädd för det okända,"flockdjur" eller sociala varelser som flyter med strömmen. att vara människa är en vision i sig,att coexistera i fred en dröm.

vem vill offra sin trygghet,bekvämlighet för ett ideals skull? solidaritet finns det? inte många vågar gå ut i skogen och börja, och än mindre följa för att starta denna by för då hade vi haft den.

vi har inget regelverk huggen i sten- - vi lär oss - och jag kommer fortsätta håbas att det kanske dyker upp en och annan som faktisk menar allvar och har balls nog att slå rötter i skogsgemenskapen-

ibland är jag nyfiken intresserad - ibland tänkar jag: skit samma - det har inte hänt något på 20 år- det kommer inte hända nu heller- vi har det bra redan anyhow- skit i folk- det är bara problem ändå-

andra gångar tänkar jag : fan om vi vore flera familjer med barn , ett gäng gubbar som bygger tillsammans - armish style , vi skulle kunna bygga en borg...men så fuck inser jag , det kommer inte hända-- folk fattar inte ändå, tänkar jag eller vågar inte- kör sin ego och bullshit-- men kul våre det..

kanske är vi lite för råbarkad, gammal och sur, kanske är det för att jag omsätter min ilska i tung kropsarbete -som ger resultat- slagtar mina djur och diggar blues och jazz- istället för trance och vego food..

sorry men det blev så- jag har försökt- det vet gudarna - dom kallade mig : the last hippi- har gått med dreads till röven redan på 80talet och flummat loss på blommor och krishna och vete fan vad inte allt- varit politisk, och streetsmart och galen-- har till och med provad att vara en svenne banan med fru och barn och hus och bil och hela skiten.

nu är jag 45 år , arg , förbannad, och håbas att hela skiten rasar snart... jag vill bara vara någorlunda förbered och ha några vettiga människor att göra med- jag tror inte på insikt, revolution,--jag önskar mig en befrielse från denna konstruerade verklighet , detta babylonska helvetet- jag vill se det rasa fram för mina fötter - jag vill spänna mina muskler för att överleva.

- befria sig från storebror är nog svårt i detta land, ärlig talat utgår jag ifrån worst case cenario- om vi nu tänker oss bort från matrix, babylon ,storebror- vad är det då som är kvar- vad behöver vi göra då-

jag tänker alltid lite strategisk. skulle exempelvis börja fälla träd över vägen och damma upp vattendrag för att isolera och göra stället svårare att nå.

kanske låter lite extrem- men det kan bli rätt extrem ganska furt och jag ser varje dag som babylon består som möjlighet att förbereda sig.

är faktisk förvånad att inte fler folk tänker i dom banorna- för rätt som det är så är det över- kan vara nästa timme , eller vecka ,månad- låt det gå tio år till- i vilket fall är det bra att förbereda sig, praktisk, socialt och mentalt.

jag undrar verkligen om folk tror att det bara ska rulla på- alla borde väl fatta vid det här laget att det håller inte- men jag ser som sagt inga reaktioner- det förvånar mig, gör mig irriterad också- men skit samma , gör vad ni vill- jag är paranoid anyhow- men jag fatter ärlig talat inte varför folk ojar sig över dit och dat och sen ändå fortsätter som vanlig- SOM OM DET INTE FANNS ETT ALTERNATIV- wake upp , är vi fria människor eller går vi på räls mot avgrunden, kan vi tänka själv och besluta eller är vi slavar- så mycket valmöjlighet, vilken bank, vilken bil, vilken schokolad- men hur är det med att välja bort - ingen bank, ingen bil.

nu har jag tänkt så här apokalyptisk sen 80talet och det har inte smällt än- så jag kon gott se det med distans och utan panik- men ändå , det betyder inte att vi är safe- inte ens jag är förbered, för jag försökte anpassa mig till samhället och till och med det gick åt helvete.

jag känner ingen som är förbered......
så vi tror att det fortsätter- vi anpassar till samhället-

fuck off- jag skiter i det - jag satsar på survival- vill leva när det händer grejar, jag vill se det, det kommer bli spännande och förmodligen mera verklig än detta lulul som vi går rund i med en massa skit i media, byrokratpolitik och idiotförklaringer.

verkligheten kommer komma ikapp oss , hur lätt som helst- frågan är om vi står pall då-YES I WILL
hur realistisk är det att stanna kvar i en livsstil man inte trivs i eller ett samhälle som inte fungerar social , politisk, ekonomisk. hur realistisk är det att bara stå kvar och inte reagera- att inte ta över sitt eget ansvar , och skapa en hållbar livsstil.

hur realistisk är det att bränna 20-30 tusen i månaden för att få det att gå rund.

realiteten finns där ute det ska huggas ved för att hålla värme , det måste skaffas mat för att bli mätt, det finns en annan sanning i skogens tystnad än i stadens brus - vilken vill jag höra?

det må vara naiv att kliva rakt ut i skogen men men lär sig något så man inte förblir naiv.det verkar mera naiv i mina ögon att tro att det där med miljöförstörelen det löser sig nog- det är bara att konsumera på så länge, vist finns det plats för en miljard kineser vid bordet, det är bara att ta för sig.

ärlig talat så går jag hellre med skitiga kläder och rent samvete än tvärtom.
vad gäller försörjning så är tricket att inte ha några utgifter eller så små som möjliga-- egentligen borde alla ha medborgarlön ,men det är en annan diskussion. det går att göra pengar i skogen med, hugga ved, koka tjära, bygga hus, plocka bär, fånga fisk, odla bin, morrötter, skriva en bok you name it.. det gäller att tänka om- istället för att tänka :-det går inte- gäller det att hitta en lösning-

först och främst handlar det om att uppleva friheten i enkelheten , friheten i huvudet och känslan- det är faktisk lite matrix över det hela - omöjligheten förvandlas till en vardaglighet. får man verkligen vara fri och leva i skogen?? ... ja det får man !!, och det funkar. - wake upp everybody... den största impact vi kan göra är konsumtions vägran-den största revolution att göra fred.

welcome on bord- this is your capitan speaking..

fenrir: vi förbereder oss

fenrir: vi förbereder oss: sommaren är över och vi har blivit en grupp här ute i skogen. några vuxna,några barn. vi förbereder oss-för en tid efter babylons fall ...

medicin är också knark

jag har för mig att dom hade medicinen innan diagnosen fanns,

 vist vore det underlig.först var det damp, nån svensk uppfinning som det var en del rabalder om när man ville ha insyn och alla papper förstördes, nu har vi adhd, personlighets störningar och det ena med det andra.

läste något om att adhd kunde vara ett hinder för att göra körkort.

 jag säger inte att alla diagnoser är  onda, jag konstaterar att psykologi är en pseudo vetenskap, vilket är ett faktum, eftersom dens teorier inte är verifierbar och  ( begreppet) medvetande inte är definierad och därmed inte ens är ett begrepp utan ett ord- såsom gud -kan betyda allt och inget ,egentligen bara är ett ljud.

därmed inte sagt att vi inte behöver dessa teorier men det är viktig att se dom för vad dom är.

 sen är det konstig att denna teoretiska diagnosen medicineras med ett väl så fysisk medikament som påverkar hjärnan på ett sätt som vi inte ens har koll på- vi har inte kommit så långt i neurofysiologin att vi vet vad som föresig går. dels finns det individuella skillnader och vad gäller barns hjärnor så är dom inte ens färdig utvecklat - ska vi då gå in där och manipulera med kemiska substanser som vi inte känner följderna ut av? jag undrar det!

 och vad gäller barnens perspektiv: är det dom som avgör om dom medicineras eller inte??- nej just det.

vilka problem dessa människor än må ha så är jag övertygat om att det finns andra lösningar än att medicinera

.människan är  komplex och inte statisk utan i ständig utveckling, att då komma och påstå att det är ett neurofysiologisk funktionshinder anser jag som väl tilltagen, att bota eller vad man anser sig göra med medicinering för att komma undan problematiken upplever jag som omänsklig och lättvindig.

jag önskade att man tog till vara på det vi kan lära oss av dessa individer och istället anpassa vår samhälle efter behoven .

 jag är övertygat att det finns en mänsklig resurs gömd som är till nytta för alla och förmågor ut över det vanliga.

vi pratar om oss själva här och våra barn.


diagnosen är i fösta hand till för farmaindustri som medicinerar och tjänar pengar.för övrig är det en del av utgalringsförfarande,där man väljer bort oönskade för att förstärka det hierarkiska system som samhället bygger på.

samhällets krav , norm och konformism ökar och då faller flera bort.

det kan vara just detta som barnen reagerar på. dom kan vara dom friska som reagerar på en sjuk omgivning.

helt ovetenskaplig analys, precis som pseudovetenskapet psykologi.-- 

mannen i kedja

fenrir vargen symboliserar på ett träffande sätt mannens roll i norden.

fenrir lades i kedja av gudarna för att dom blev rädd för hans styrka, dom lurade honom och band han med trolldom.

mannen är förtryckt - radikalfeminismen har gjord intrång i etablissemanget och blivit en norm ,ett oantastbar totalitär dogm.

. begreppet könsroll används flitig- att kvinnan föder/ ammar är det en roll ? att mannen skyddar och vaktar är det en roll.? det är väl snarare ett faktum.

 vi har olika uppgifter. vi är präglade därefter och till och med våra hjärnor fungerar olika.vi tänker , känner och beter oss olika.
 för i tiden var våra uppgifter tydliga och viktig. i dagens moderna samhälle ser det annorlunda ut. en man behöver inte vara en jägare och krigare, han köper kött och ringer polisen vid fara.

 detta är en feminisering av mannens uppgift.
kvinnan behöver inte amma och stanna hemma med barn. hon kan lämna barnet till dagis och vara på jobbet.(kanske som polis eller soldat).detta är en maskulinisering av kvinnans uppgift.

  denna utveckling sker fortare än vad våra hjärnor evolveras därefter, så det uppstår en spänningsmoment i detta och osäkerhet såväl mental som intellektuell.

 en kvinna som prioriterar barnavård och hushåll framför karriär blir konfontrerad med feministisk begrepp som kvinnofälla, könsroll, patriakisk, förtryck samt kapitalistisk syn på saken som att hon förlorar pengar på detta och går miste om det ena och det andra.

 -en man som tar sig an barnavård och hemarbete anses som modern och upplyst- hur kommer det sig att samma uppgift bedöms så olik just av förespråkare för vad som dom kallar jämlikhet ?

 det har att göra med våra ursprungliga uppgifter och historien. jag är medveten om att kvinnor har haft en av män dominerat position, vad jag har svårt med är att se det i dagens samhälle

. vad jag däremot kan se är att mannen har släppt fram kvinnan och låter henne ta del av personlig frihet, ekonomisk frihet och politisk inflytande. vad mer kan det ges (hon till och med får behålla barnen vid skilsmässa)

. mannen däremot har anpassats till en grad av oigenkännligt samtidig som han får bära hundhuvud för det som en gång var, så att det liknar självkastration.

det är fult att vara man , manlig ,macho och det ligger en rädsla, och aggression mot mannen öppen i dagen i vårt samhälle där det politisk korrekt är att vara feminist.

 varav denna förtryck av det manliga kollektivet,? ska det fungera som bekräftelse , försvar eller är det en offensiv krigsförklaring.

 för att skapa en fredlig överenskommelse så måste vi väl utgå från den jämställdhet som vi hela tiden pratar om- till den hör också respekt och förståelse för dom skillnader som finns och att man tittar på båda könens problematik utan feministiska skygglappar-vilket saknas i offentlig politisk och även akademisk debatt.

vi förbereder oss

sommaren är över och vi har blivit en grupp här ute i skogen.
några vuxna,några barn.

vi förbereder oss-för en tid efter babylons fall
men fram för allt lever vi här och nu med skogen varandra och dom prioriteringarna vi sätter.
timmra hus,hugga ved,odla hålla djur- mycket" old school"

det är förberedelse för verkligheten som kommer över oss- en överraskning.
det är också en markering och avståndstagande från samhället,magten bakom, manipulationen, dubbel moralen,konsumtionen och det drev moderna människan är utsatt för.

det vansinnet med vilket människan förslavas av materia,media,byråkrati,makt och moral.

michel foulcault en fransk filosof menar att vi er subjekter , produkter av makten.
det må låta paranoid-men han var erkänd professor.

magten utöver kontroll och styrning in i minsta detalj och den har alla medel, kundskap och våldsmonopol att kuva och tvinga dit den vill ha oss.

vi är grundlurade av sk. demokrati som är ren byråkrati,av individualism som är egoism, en media som propagerar och manipulerar.

en hel maktaparat av justice, fängelse,psykiatri, skoler, militär, fabriker, socialväsen...etc.
vi är passiviserade konsumenter i beroendetillstånd av materiell överflöd,bankernas allmakt och kapitalismens produktions vansinne.

vi vet det alla och gemensamt tittar vi bort och fortsätter berusa oss.
lurad likt fenrir, lagt i kedja- men ragnarök kommer-babylon faller-denna"ordning"är inte för evig- den kan vara över imorgon.

så vi förbereder oss , socialt,mental och praktisk gör oss levande och fri.

många håller med,många gillar det vi gör och stötar oss.
många är kallade men få vågar spränga kedjan- skrämmande få och man kan bli förvånad över vilket totalitärt grepp samhället har över den s.k. individen
.
jag är glad att foulcault fick sagt det redan för 30-40 år sedan.

jag är också glad över att samhället har fattat att jag inte köpar deras skit utan att sätta mig på institution och medicinera(kemisk lobotomera) mig-som det sker för många andra även i detta land.

visst ger psykologerna sina diagnoser som ligger till grund för pensionering, vist är det en lång kamp mot myndigheter och vandring genom institutioner. vist blir man stigmatiserad som personlighets störd,kriminell , knarkande, rättshaverist - men går man hela linan, håller sig från medicinering, kräver sin rätt , står på sig--så kan man bli ut sorterad som pensionär och bli fri, leva med sina vänner i skogen och förbereda sig.

vi är världsmästare på att diagnostisera bl.a adhd, to.m. små barn.,läggavåra barn i kemisk kedja, så att vi kan producera, konsumera, som "fria individer"

luftslott,lögner,förtryck,vansinne-kan inte bestå- men ta det lugnt: sätt på tv, du ska upp imorgon och sätta gasen i botten, käka all denna skit-- marschera,konsumera, ignorera,degenerera,passivisera--maskinen måste accelerera-- det är takten.

sorry men jag går i baktakt, easy, layd back and relaxed- drömmer om stilla havet...
just nu är det vintern som närmar sig-- och vi förbereder oss.

hur en boll blir en bomb

det händer att mina tankar fastnar i kåken. det händer när jag minst anar det ,nästan automatisk. innan jag somnar eller vaknar mitt i natten.

jag kom att tänka på kriminalvårdens rastgårdar- som liknar hundburar. en timme per dygn får man gå där, rund rund. man kan jogga lätt också om man vill- det gjorde jag- men det är som att ligga i en evig kurva eftersom buren är så lite.

dom har faktisk satt upp vollybollnät och basketboll korg. jag fick rapport för att jag använde korgen som chinstång-det får man inte. man ska helst inte träna alls- en intagen skall inte bygga muskler då kroppen kan användas som vapen.

allt är en säkerhetsrisk.

jag tränade så mycket det gick- sprang min rond, använde stolar som träningsredskap, vi byggde hantlar av vattenfylda plastpåsar och kvastskaft. man fick inte det heller- men vi gjorde det ändå. en rapport mer eller mindre spelar ingen roll- vad ska dom göra? sätta oss på fängelse?

vi fik en boll ibland för att spela- men för eller senare åkte den över staketet, så klart. där fick den ligga och håna oss och den kom att ligga där länge, för nu var det innresäkerhetens specialtrupp  uppgift att hämta bollen och undersöka den. den kanske innehöll knark eller hade blivit en bomb.

jag vet att det låter som ett skämt men så är det att leva i en myndighet, som någon sorts försöksråtta i bur.hur långt går det att driva vansinnet? nästan hur långt som helst- blir trycket för hård medicineras man.
har man inte upplevd kriminalvårds logik är det svårt att tro att det är sant och det är faktisk svårt att beskriva också för det är så osannolik korkat att det låter som parodi.

att leva som fånge är en parodi-och lär man sig inte att se det humoristisk går man under.det är djävulens skämt- dom ända som tar den på allvar är plitarna (kriminal vårdana). dessa bödelns lakejer som hånar och trakasserar, gör livet surt så ut studerat och i minsta detalj att man häpnar och undrar - kan detta verkligen vara sant- händer detta på riktig,

det är ett katt och råttalek därinne- fast det finns bara råttor.

en boll är en bomb- en kropp ett vapen, en människa en råtta i bur.

tack svea rikes land

i över 20 år har jag levd här nu.

dom första 7 åren utan person nummer, enda svenska legetimationen var mitt lånekort som kom med bokbussen.

röde orm var mitt första svenska bok.

jag höll mig undan och klarade mig på så vis.

polisen kom ändå drygt 3 månader efter min ankomst och tog mig till förhör:" vi har fått en anonym anmälan om att du har upphållit dig i landet längre än tre månader."
" det stämmer inte, jag kom precis och är på semester." så var det med det , jag släpptes.

efter det var jag ännu försiktigare,gick inte över älven på andra sidan där byn låg.jag smög mig genom skogen på grusvägar och småstigar,gömde mig när bilar kom.

jag var rädd att dom skulle deportera mig till tyskland-man kan säga jag var politisk flykting.

den gång 1990 var sverige inte med i eu, en gång i tiden gav sverige politisk asyl till vapenvägrare.
nu är allt annorlunda.

utan personnummer inget konto, ingen vård- man finns inte . jag kunde få min post till postkontoret, post restante- den är nerlagt nu.

inte var det nån jakt på mig, fast inreseförbud i hela norden hade jag. fick det i samband med att jag inte mötte upp hos militären i tyskland utan odlade hampa i en dansk hippiby.
men rädd var jag , rädd för tyskland , världskrig , miljöförstörelse, att ett atomkraftverk skulle gå upp i rök, till och med aliens och folk i almenhet som jag trodde var zombis- så jag var säkrast i skogen.

skogen skyddade, den gav plats att odla och hålla getter på, den gav fisk och bär. tältplats och en grund för lappkåtan. den gav skydd, ved och mat , allt som behövdes för att ta itu med mina demoner.

sverige blev det förlovade landet och skulle det smälla så hade jag dragit till sebirien.
i sverige kunde jag bli lung, göra fred med världen.

världen gick inte under, folk var mänskliga och staten jagade mig inte och hade det kommit en alien hade jag tagit den med yxa.

jag är tacksam för skogen och naturen. allemansrätten:att få röra sig fritt i mark och skog-unik i världen

jag är tacksam för svensk mentalitet som är försiktig och avståndstagande. ingen som tränger sig på:"sköt du dit så sköter jag mitt" det finns en tollerance i detta och en ignorans som ger utrymme.

utrymme är ett värde i sverige,plats finns det:"stå inte för nära och lägg dig inte i-fridens liljor"

för att få min personnummer efter 7 år , ett antal tältplatser och flera anlagda trädgårdar så starta jag en firma.

jag registrerade mig som timmerman och skogsguide- så lätt var det. helt otänkbar i mitt land.där är det utbildningsbevis, säkerhetsbestämmelser, banklån och allt möjligt som gäller.

här satsar jag några hundralappar på registreringsavgift och var en made man med firma , personnummer uppehåls tillstånd, rätt att rösta i komunalval, få vård , öppna konto , hyra en video.
helt plötslig fanns jag.

man kan om man vill bo i tält eller vagn, bara man har en adress .

man kan plocka bär och svamp , fånga fisk, dricka vattnet i bäcken

man kan gå ur svenska kyrkan, och betala begravningsavgift i stället, man kan lyssna på radio p1,2 eller 3, handla sprit på systemet, röka en holk och bada näck, fast det får man inte, det finns lagar också.

lagen säger: knulla och köra moppe med 15, rösta och bli soldat med 18, köpa sprit med 21, gå i pension med 65 , fast det går tidigare också om man vill.

vissa lagar är gamla, från en tid där städer var byggda i trä, som mordbrandslagen

om man tänder på sitt hus eller någons annan kallas det för mordbrand. som om man skulle kunna mörda ett hus, det låter egentligen mera som om man hade eldat upp en människa.

mordbrand ger upp till 6 eller 8 års fängelse- och då handlar det alltså om skadegörelse.

jag fick tre- förmildrande omständigheter.

eldade upp mitt hem, fast det var inte mitt längre, en annan man hade tagit över fru och hem, inklusive inventarie, bil och diverse annan skit.

hade svårt att ta det och efter en längre tid av helvetes kval och mardröm så blev det så.

det hade funnits i tanken sen hon sade:"huset är viktigare än våran relation"- det var bara en tanke :om jag vill kan jag ta huset.

efter ett flertal inläggningar på psyk , självmordstanker , var jag fullt på det klara med att något står inte rätt till -jag behövde hjälp och bad om det. samma mantra om och om igen:"nej jag vill inte ha medicin, jag önskar terapi kbt ,tack"-" men ta en tablett så känns det bättre" fick jag till svar- "men ta den själv då för helvete och låt mig dö" tänkte jag

jag klarade mig undan medicineringen, vilket förmodligen räddade mitt liv, för att vegetera som grönsak kallar inte jag för att leva. jag är tacksam för att jag inte tvingades.

min medicin blev en stor brasa, och den hjälpte.

jag blev omhändertagen, vilket jag bad om timmarna innan jag tände på."det där får du ta med din psykolog efter helgen" sa dom :"om inte ni kommer och hämtar mig nu så ska jag se till att jag kommer in" svarade jag.

en tung börda föll från mina axlar när jag såg huset brinna.jag njöd , och jag satte punkt för detta kapitel aldrig mera skulle någon bo där- resterna revs senare.

i arrest och häcktet kunde jag sova belåten, nu var det andras tur att ta itu med skiten.

jag hade frukust kl 8 , middag kl 13, en timmes rast på takets promenadbur, kvällsmat kl 18, fickpeng och kiosk en gång i veckan , tv på rummet- i rest my case.

det blev sinnesundersökning, liten och stor- javisst är jag galen. javisst är du galen men det blir fängelse ändå, den som inte äter medicin vill inte ha någon vård.

myndighetslogik: skulle snart få lära känna mera sådant på kriminal vården -kv

Förhandlingen kändes uppgjord, fick sitta i en liten telefoncell och lyssna, medans målsägarna och deras advokat förde fram sin sak.när det var min tur att försvara anklagelsen var dom redan på väg hem. min försvarare var en fasad. dommen blev tre års fängelse.

det var hårda bud men ungefär vad jag hade räknad med , den tid jag behövde komma undan för att smälta alltihopa.. tre år det blir två år effektiv tid att sitta, man släpps efter 2/3del. hade ändå tur  åklagaren ville ge mig 4 år, förmildrande omständigheter stod det skrivet och det magiska ordet vårdbehov.

detta ord: vårdbehov blev mitt nya mantra och jag hade det på print. jag körde mantrat på kors och på tvären inne på anstalten. svaret blev:"det här är kriminal vården här har vi ingen vård"- myndighetslogik

medicin fanns det, 80% av fångarna är drogade med dom.

min medicin blev träning,mat och vila.

min intellektuella överlevnad(som är det svåra) säkerställdes genom anmälan , överklagan , anhållan och granskningen av kv lagen som reglerar allt som händer på anstalt- i teorin. det är givetvis världar mellan teori och praxis.

skrev även insändare som publicerats i tidning.

det fanns många sätt att vara ett pain in the asss på vårdarna eller plitarna som dom heter och jag körde dom alla, visa dom ingen respekt fick dom inget till baks, gjorde dom livet surt så svarar jag med samma mynt. det fanns plitar som var ok  men dom var undantaget..

jag ansågs som galen och aggressiv, vilket var ett skydd för mig inte bara mot plitarna.

kriminalvården är ett hån, ingen blir resocialiserad där inne, ingen blir en bättre människa av fängelse. det som sker är ett människoföraktande vansinne.

jag hade tur

min attityd, samling av rapporter och anklagelser, ständiga förflyttningar, höjning av säkerhetsklassning slutade med att dom ville ha mig på kv ultimata högsäkerhetsfängelse kumla.

som tur hjälpte mig en av vårdana att komma till behandlingshem enligt det vårdbehov som hade fastställts i min dom. hun offrade sin karriär på det , den plit som hjälper en fånge får problem med sina kolleger och har inga framtidsutsikter.

hun sa till mig :" jag skal sluta i alla fall"jag litade inte på henne från början ,men saker började hända i rätt riktning och hun fortsatte jobba för min sak fast jag flyttades rund, hun hade cheferna mot sig , allt gjordes för att sätta mig under press , men hun gav sig inte och det gjorde inte jag heller.

sista tiden satt jag på isoleringen i tre månader, deras värsta vapen- min bästa tid på kåken.

hun fick ut mig . jag kom till behandlingshem och inte till vilken som helst jag kom till västkustfamiljen ett berycktad hem med hård disciplin , hård fysisk träning och gedigen dykutbildning.

västkustfamiljen räddade mitt liv, här kunde jag lugna ner mig, lära mig dyka ,vara ute på havet, vara del av gemenskap med både intagna och personal, ta ansvar och komma till rätta med mig själv och samhället i den takt jag själv valde och trivdes med.

(mera om psykvård, kv o vkf kommer skrivas)

jag vill för tillfälle avrunda här med att berätta att jag numera är pensionerad och bor i skogen, jag är tacksam för den hjälpen jag har fått och fullt medveten om att betingelserna i andra länder är helt annorlunda.

sverige har i grund och botten en humanistisk inställning, både bland befolkning och på myndighetsnivå vilket jag är tacksam för-icke dess mindre har jag kritik att rikta och är är tacksam att möjligheten till detta finns och hoppas på en förståelse av att denna kritik kan vara till nytta för att utveckla detta land som jag älskar av hela mitt hjärta. tack sverige

altid (v)arg

det känns som om jag föddes (v)arg.

om jag fick den känslan i livmodern eller om det var ilskan över att lämna den ?

freudianen skulle säga: dålig relation till din mor
adlerianen skulle säga: känslan av maktlöshet

förmodligen är det en kombination av faktorer och gener.

min släkt var med i krig och elände.har läst att sådant överförs i generationer

inte blev det bättre av auktoritär fostran med både stryk och terror.

skolan på det- sitta still och hålla käft i 10 år- repetera, rena hjärntvätt, det knäcker dom flesta.

blev så fruktansvärd rasande- högerbenet är full med är från knivar och saxar som jag besinningstlös högg i köttet.

total utmattning efter ett sådant raseriutbrott. någon gång i 12 års ålder försökte jag ändra taktik- sova bort ilskan , vilket faktisk fungerade och gör det än.

tyvärr blev det början på ett tungt alkoholmissbruk som höll i sig flera år och sen övergick till andra droger. alkoholen fanns i överflöd och bukovski gav den kulturella bekräftelsen.

ilskan finns där hela tiden någonstans- även i glädjen lurar den någonstans och kan anfalla i princip när som helst.

vad är det att vara så arg över? som vuxen man som klarar sig utmärkt utan en hysterisk mor. befriat från tvång och plikt- pensionerad.

maktspelet är genomskådad på alla plan: socialt, politisk och religiös- så vad är det som trigger igång?

det kan vara så att känslan har hängt med så länge att hjärnan har blivit hard wired, betingat- som pavlovs dräglande hundar.

det kan vara en skydd mekanism, en kraft ,ett driv till utveckling och förändring.den är vapnet mot världen i krig,som jag håller i tider av kris som pusher mig fram när det är nära slutet. den skydar mot apati och viljelöshet, ger mig två mil till att gå , låter mig leva vidare när jag tror att nu är det slut.

ett konstig paradox , ilskan som drar ner i destruktion,ogenomtänkta handlingar.
bristande impulskontroll säger fackmannen:

men frågan är om kontrollen verkligen är så dålig- det beror väl också på impulsens intensitet och kontinuitet.

intensivität är det rätta ordet.-starka känslor-kan det vara fel?

det är frågan om kognitiv hantering - med tanken, säger dom lärda- men det kan vara just tankarna som drar igång det hela.

utan att tänka: säger gurun och tar ett bloss på cillum och räknar pengarna

man skulle kunna dra ner det hela på en  cynisk,kemisk analys- serotonin, dopamin , endorfin, thc, lsd - lyckan är ett kemisk tillstånd- i dont think so

leva ut känslan, så långt det går , på gott och ont, ta smällen och lärdommen-förhoppningsvis inte samma hårda smäll vid nästa repetion.

ilskan är bra den är levande-vägvisare, skapare , fredssökande. den vaktar livets oförutsägbarhet- alltid redo.

alltid denna komplexitet av motsägelser- paradoxens sanningar.

zim salam zen

kanske gurun har rätt- det går inte att fatta ändå

its a big mysterium- dont even think about it

tänker på fenrirs kättingar...

fenrir varg ur nordisk mytologi

fenrir vargen ska på dommens dag,ragnarok,bryta sina länkar som gudarna satt och förtära odin.

jag letade mest efter ett namn till bloggen och tog denna ur en bok jag läser om nordisk mytologi.

det låter ju vild och farligt och återspeglar en del av känslan i det jag vill berätta.

inte för att jag är så vild och farligt men vi lever i en värld som kan vara det och det skulle vara skönt att tänka sig att något kom och hämnades för allt vad människor har utstått , för hela jordens lidande, för skogen som skövlades, haven som ut fiskades- allt hemsk som sker.

som när the punisher i filmen bara gör rent bord och tar dom onda en efter en. det är skönt och på något vis tröstande att åtminstone ha en föreställning om att ond kommer med ond bekämpas.

det funkar inte så- och jag vill så gärna själv vara lung och fin , en pacifist som räcker andra sidan till-men det är svårt-och jag försöker verkligen , för det är det jag tror på, det är det jag vill ha-FRED.

men det bubblar där inne i känslan och tankar far rund i huvudet... det är en galen värld..det är inte jag som är helt av banan. ok jag får mina ryck och gjord en massa skit-bara för att ha det gjord-men jag har lärt mig något av det och jag har betalt för det och levd med konsekvenserna.och det är så det ska vara.

det är något jag vill berätta- något om det jag gjord , hur jag lever nu - något om det jag sett i världen och det jag tänker om altihop.

vissa ser mig som konstig, sjuk till och med, vissa har kallat mig rättshaverist(vilket jag är stolt över), men andra ser mig som god vän , förebild , föregångare till och med- en del tycker säckert jag är en skitstövel, och vissa av dom har också en poäng med det.

ibland är jag rädd för att bli en sur gammal gubbe, andra gångar tänkar jag stort, ser mig som innovatör, eller kapitän på en världsomsegling.

visst är jag egen-vem är inte det -men egentligen är jag en helt vanlig snubbe som ibland gör saker på ett ovanlig sätt.som att flytta ut i skogen  -inget konstig med det , men att göra det utan pengar i främmande land hör ovanligheten till.

vill bara ha lugn och ro egentligen , från en galen värld, jag vill inte vara ensam men jag orkar bara inte med allt snack och spel och heraki och bullshit- jag pallar inte- kan inte bevara min fred då.
därför har jag valt skogen , inte bara för att komma bort utan också för att möta människorna här ute på riktig, under bar himmel, vid en eld , på ett berg. som när man är på båt med människor och inte kan komma undan- det blir en närhet en äkthet en direkthet som jag älskar att vara i .

det sociala spelet ger jag inte mycket för , psykologer kallar det för narsisism, självkärlek, att man tror sig vara förmer än andra. well, jag sticker inte under stol med att jag står mig själv närmast, och mina barn, egen kött och blod väger tungt.och jag tror inte heller att alla andra som spelar spelet gör det för andras skull  i första hand utan förmodligen för att vinna något på det för egen del- förmodligen anseende makt inflytande.
det kan till och med vara så att dom blir spelat med bara för att dom är så viljelös.

hårda ord- vist men det är hårda bud därute och det gäller att svara för sig, speciellt om man ställer sig vid sidan om och vägrar delta.

satt inne för vägran  i mitt hemland- totalvägran som det heter-det var det som gav mig kicken ur mitt land- va fan vill dom mig. att vägra är på något vis något man inte har lov att göra eller i alla fall anses opassande som om man inte hade något val i den friaste av världana.
 vägra konsumera , nä det går ju inte -om alla gjorde så, vem ska hålla igång maskineriet då? inte jag i alla fall, jag har inte satt i gång den och jag vill inte att den kör över mig. sorry-men låt mig vara i fred så kan ni fortsätta sköta sparkarna - det är en fair deal. jag köper det.

inte sitter jag på hela sanningen  - jag vill bara leva så fredlig som möjligt, inte trängas i hörn inte tvingas till lydnad, jag gör det jag kan , när jag kan det- jag är ingen maskin-och jag har ett val.

bara en helt vanlig snubbe med ett ovanligt liv.