dom första 7 åren utan person nummer, enda svenska legetimationen var mitt lånekort som kom med bokbussen.
röde orm var mitt första svenska bok.
jag höll mig undan och klarade mig på så vis.
polisen kom ändå drygt 3 månader efter min ankomst och tog mig till förhör:" vi har fått en anonym anmälan om att du har upphållit dig i landet längre än tre månader."
" det stämmer inte, jag kom precis och är på semester." så var det med det , jag släpptes.
efter det var jag ännu försiktigare,gick inte över älven på andra sidan där byn låg.jag smög mig genom skogen på grusvägar och småstigar,gömde mig när bilar kom.
jag var rädd att dom skulle deportera mig till tyskland-man kan säga jag var politisk flykting.
den gång 1990 var sverige inte med i eu, en gång i tiden gav sverige politisk asyl till vapenvägrare.
nu är allt annorlunda.
utan personnummer inget konto, ingen vård- man finns inte . jag kunde få min post till postkontoret, post restante- den är nerlagt nu.
inte var det nån jakt på mig, fast inreseförbud i hela norden hade jag. fick det i samband med att jag inte mötte upp hos militären i tyskland utan odlade hampa i en dansk hippiby.
men rädd var jag , rädd för tyskland , världskrig , miljöförstörelse, att ett atomkraftverk skulle gå upp i rök, till och med aliens och folk i almenhet som jag trodde var zombis- så jag var säkrast i skogen.
skogen skyddade, den gav plats att odla och hålla getter på, den gav fisk och bär. tältplats och en grund för lappkåtan. den gav skydd, ved och mat , allt som behövdes för att ta itu med mina demoner.
sverige blev det förlovade landet och skulle det smälla så hade jag dragit till sebirien.
i sverige kunde jag bli lung, göra fred med världen.
världen gick inte under, folk var mänskliga och staten jagade mig inte och hade det kommit en alien hade jag tagit den med yxa.
jag är tacksam för skogen och naturen. allemansrätten:att få röra sig fritt i mark och skog-unik i världen
jag är tacksam för svensk mentalitet som är försiktig och avståndstagande. ingen som tränger sig på:"sköt du dit så sköter jag mitt" det finns en tollerance i detta och en ignorans som ger utrymme.
utrymme är ett värde i sverige,plats finns det:"stå inte för nära och lägg dig inte i-fridens liljor"
för att få min personnummer efter 7 år , ett antal tältplatser och flera anlagda trädgårdar så starta jag en firma.
jag registrerade mig som timmerman och skogsguide- så lätt var det. helt otänkbar i mitt land.där är det utbildningsbevis, säkerhetsbestämmelser, banklån och allt möjligt som gäller.
här satsar jag några hundralappar på registreringsavgift och var en made man med firma , personnummer uppehåls tillstånd, rätt att rösta i komunalval, få vård , öppna konto , hyra en video.
helt plötslig fanns jag.
man kan om man vill bo i tält eller vagn, bara man har en adress .
man kan plocka bär och svamp , fånga fisk, dricka vattnet i bäcken
man kan gå ur svenska kyrkan, och betala begravningsavgift i stället, man kan lyssna på radio p1,2 eller 3, handla sprit på systemet, röka en holk och bada näck, fast det får man inte, det finns lagar också.
lagen säger: knulla och köra moppe med 15, rösta och bli soldat med 18, köpa sprit med 21, gå i pension med 65 , fast det går tidigare också om man vill.
vissa lagar är gamla, från en tid där städer var byggda i trä, som mordbrandslagen
om man tänder på sitt hus eller någons annan kallas det för mordbrand. som om man skulle kunna mörda ett hus, det låter egentligen mera som om man hade eldat upp en människa.
mordbrand ger upp till 6 eller 8 års fängelse- och då handlar det alltså om skadegörelse.
jag fick tre- förmildrande omständigheter.
eldade upp mitt hem, fast det var inte mitt längre, en annan man hade tagit över fru och hem, inklusive inventarie, bil och diverse annan skit.
hade svårt att ta det och efter en längre tid av helvetes kval och mardröm så blev det så.
det hade funnits i tanken sen hon sade:"huset är viktigare än våran relation"- det var bara en tanke :om jag vill kan jag ta huset.
efter ett flertal inläggningar på psyk , självmordstanker , var jag fullt på det klara med att något står inte rätt till -jag behövde hjälp och bad om det. samma mantra om och om igen:"nej jag vill inte ha medicin, jag önskar terapi kbt ,tack"-" men ta en tablett så känns det bättre" fick jag till svar- "men ta den själv då för helvete och låt mig dö" tänkte jag
jag klarade mig undan medicineringen, vilket förmodligen räddade mitt liv, för att vegetera som grönsak kallar inte jag för att leva. jag är tacksam för att jag inte tvingades.
min medicin blev en stor brasa, och den hjälpte.
jag blev omhändertagen, vilket jag bad om timmarna innan jag tände på."det där får du ta med din psykolog efter helgen" sa dom :"om inte ni kommer och hämtar mig nu så ska jag se till att jag kommer in" svarade jag.
en tung börda föll från mina axlar när jag såg huset brinna.jag njöd , och jag satte punkt för detta kapitel aldrig mera skulle någon bo där- resterna revs senare.
i arrest och häcktet kunde jag sova belåten, nu var det andras tur att ta itu med skiten.
jag hade frukust kl 8 , middag kl 13, en timmes rast på takets promenadbur, kvällsmat kl 18, fickpeng och kiosk en gång i veckan , tv på rummet- i rest my case.
det blev sinnesundersökning, liten och stor- javisst är jag galen. javisst är du galen men det blir fängelse ändå, den som inte äter medicin vill inte ha någon vård.
myndighetslogik: skulle snart få lära känna mera sådant på kriminal vården -kv
Förhandlingen kändes uppgjord, fick sitta i en liten telefoncell och lyssna, medans målsägarna och deras advokat förde fram sin sak.när det var min tur att försvara anklagelsen var dom redan på väg hem. min försvarare var en fasad. dommen blev tre års fängelse.
det var hårda bud men ungefär vad jag hade räknad med , den tid jag behövde komma undan för att smälta alltihopa.. tre år det blir två år effektiv tid att sitta, man släpps efter 2/3del. hade ändå tur åklagaren ville ge mig 4 år, förmildrande omständigheter stod det skrivet och det magiska ordet vårdbehov.
detta ord: vårdbehov blev mitt nya mantra och jag hade det på print. jag körde mantrat på kors och på tvären inne på anstalten. svaret blev:"det här är kriminal vården här har vi ingen vård"- myndighetslogik
medicin fanns det, 80% av fångarna är drogade med dom.
min medicin blev träning,mat och vila.
min intellektuella överlevnad(som är det svåra) säkerställdes genom anmälan , överklagan , anhållan och granskningen av kv lagen som reglerar allt som händer på anstalt- i teorin. det är givetvis världar mellan teori och praxis.
skrev även insändare som publicerats i tidning.
det fanns många sätt att vara ett pain in the asss på vårdarna eller plitarna som dom heter och jag körde dom alla, visa dom ingen respekt fick dom inget till baks, gjorde dom livet surt så svarar jag med samma mynt. det fanns plitar som var ok men dom var undantaget..
jag ansågs som galen och aggressiv, vilket var ett skydd för mig inte bara mot plitarna.
kriminalvården är ett hån, ingen blir resocialiserad där inne, ingen blir en bättre människa av fängelse. det som sker är ett människoföraktande vansinne.
jag hade tur
min attityd, samling av rapporter och anklagelser, ständiga förflyttningar, höjning av säkerhetsklassning slutade med att dom ville ha mig på kv ultimata högsäkerhetsfängelse kumla.
som tur hjälpte mig en av vårdana att komma till behandlingshem enligt det vårdbehov som hade fastställts i min dom. hun offrade sin karriär på det , den plit som hjälper en fånge får problem med sina kolleger och har inga framtidsutsikter.
hun sa till mig :" jag skal sluta i alla fall"jag litade inte på henne från början ,men saker började hända i rätt riktning och hun fortsatte jobba för min sak fast jag flyttades rund, hun hade cheferna mot sig , allt gjordes för att sätta mig under press , men hun gav sig inte och det gjorde inte jag heller.
sista tiden satt jag på isoleringen i tre månader, deras värsta vapen- min bästa tid på kåken.
hun fick ut mig . jag kom till behandlingshem och inte till vilken som helst jag kom till västkustfamiljen ett berycktad hem med hård disciplin , hård fysisk träning och gedigen dykutbildning.
västkustfamiljen räddade mitt liv, här kunde jag lugna ner mig, lära mig dyka ,vara ute på havet, vara del av gemenskap med både intagna och personal, ta ansvar och komma till rätta med mig själv och samhället i den takt jag själv valde och trivdes med.
(mera om psykvård, kv o vkf kommer skrivas)
jag vill för tillfälle avrunda här med att berätta att jag numera är pensionerad och bor i skogen, jag är tacksam för den hjälpen jag har fått och fullt medveten om att betingelserna i andra länder är helt annorlunda.
sverige har i grund och botten en humanistisk inställning, både bland befolkning och på myndighetsnivå vilket jag är tacksam för-icke dess mindre har jag kritik att rikta och är är tacksam att möjligheten till detta finns och hoppas på en förståelse av att denna kritik kan vara till nytta för att utveckla detta land som jag älskar av hela mitt hjärta. tack sverige
