jag kom att tänka på kriminalvårdens rastgårdar- som liknar hundburar. en timme per dygn får man gå där, rund rund. man kan jogga lätt också om man vill- det gjorde jag- men det är som att ligga i en evig kurva eftersom buren är så lite.
dom har faktisk satt upp vollybollnät och basketboll korg. jag fick rapport för att jag använde korgen som chinstång-det får man inte. man ska helst inte träna alls- en intagen skall inte bygga muskler då kroppen kan användas som vapen.
allt är en säkerhetsrisk.
jag tränade så mycket det gick- sprang min rond, använde stolar som träningsredskap, vi byggde hantlar av vattenfylda plastpåsar och kvastskaft. man fick inte det heller- men vi gjorde det ändå. en rapport mer eller mindre spelar ingen roll- vad ska dom göra? sätta oss på fängelse?
vi fik en boll ibland för att spela- men för eller senare åkte den över staketet, så klart. där fick den ligga och håna oss och den kom att ligga där länge, för nu var det innresäkerhetens specialtrupp uppgift att hämta bollen och undersöka den. den kanske innehöll knark eller hade blivit en bomb.
jag vet att det låter som ett skämt men så är det att leva i en myndighet, som någon sorts försöksråtta i bur.hur långt går det att driva vansinnet? nästan hur långt som helst- blir trycket för hård medicineras man.
har man inte upplevd kriminalvårds logik är det svårt att tro att det är sant och det är faktisk svårt att beskriva också för det är så osannolik korkat att det låter som parodi.
att leva som fånge är en parodi-och lär man sig inte att se det humoristisk går man under.det är djävulens skämt- dom ända som tar den på allvar är plitarna (kriminal vårdana). dessa bödelns lakejer som hånar och trakasserar, gör livet surt så ut studerat och i minsta detalj att man häpnar och undrar - kan detta verkligen vara sant- händer detta på riktig,
det är ett katt och råttalek därinne- fast det finns bara råttor.
